Recension i Norra Sk�ne 26 Maj 1999

HALF MAN
The Complete Field Guide For Cynics
++(+)

�rkelljungaretro

Det h�r �rkelljungabandet har funnits fr�n och till sedan h�sten 1986. Nya s�ttningar har avl�st varandra, tvivlet p� det egna materialet fick dem att avb�ja skivkontrakt 1994 men nu finns den h�r - debutplattan inneh�llandes tolv l�tar, sju egna och fem covers.

Och om jag s�ger att tv� av coverl�tarna �r gjorda av Roy Buchanan och Alex Harvey f�rst�r de flesta vad det handlar om. Men till�gger jag att de dessutom valt en l�t av indiedrottningen P J Harvey s� k�nns det inte riktigt lika s�kert.

Men s�kert �r det. Ibland p� gr�nsen till det f�ruts�gbara. Bandet laborerar i den period d� den bluesinfluerade rocken - boggierock och psykedelia finns ocks� med i bilden - tog steget och blev h�rdrock. Vi talar allts� om slutet p� 60-talet och b�rjan p� 70-talet. Det handlar om feta gitarriff och en s�ngare som tar i s� att st�mbanden bl�der. Bakom detta en tajt rytmsektion. Lite h�rddraget kan man placera in Half Man mellan h�tappar som tidiga ZZ-Top och Black Sabbath.

Om man kan kalla det f�r retro eller inte k�nner jag mig os�ker p�, snarare l�ter "The Complete Field Guide For Cynics" som en s�dan d�r upphittad tape. Ett fynd fr�n en sk�prensning p� skivbolaget.

Att det handlar om en skiva inspelad under seklets sista sk�lvande minuter �r det egentligen bara P J Harveys l�t, den lysande "Hardly Wait", som avsl�jar. Och Half Man g�r den full r�ttvisa. S�ngaren Janne Bengtsson sl�pper de m�nga g�nger slitna boggie-rock-blues-man�ren och laddar l�ten med nerv och k�nsla. H�r finns hela den n�rvaro som ibland kan saknas.

En annan l�t jag fastnar f�r �r den egna bluesen "Two drinks of wine" - �ven h�r �ppnar Janne Bengtsson spj�llet f�r fullt och sl�pper fram en flod av bl� k�nslor. Bengtsson visar h�r att han ocks� kan hantera ett munspel. N�r det g�ller sologitarrspelet �r han dessv�rre ingen Roy Buchanan. Mer �n m�jligen i just Buchanan-l�ten d�r det annars ganska endimensionella och begr�nsade spelet blixtrar till.

I dessa nostalgiska tider, inte minst n�r det g�ller det progressiva 70-talet, s� skulle Half Man kunna ligga helt r�tt. Fr�gan �r bara om de inte �r f�r antikvariska.

Mikael Ankarvik